roseshadowlee.blogg.se

Rose tittade runt omkring sig när hon gick ner för gatan i New Hillcrest. Alla villor i olika färger, alla olika prydda med dekorationer för att göra de mer personliga. Barnen lekte på gatan för det var inte mycket till trafik just nu och det var lov. Hon tittade på när de spela bandy och hade roligt med varandra. Det fick henne att tänka på när hon var liten så hade hon kompisar som ville leka med henne. Sen började de i 6:an och kompisarna bara försvann. Eller de försvann inte, men de ville inte vara nära henne i alla fall. Varför vet hon fortfarande inte. Alla hade ändrats på sitt sätt, men hon kunde inte komma på vad hon har gjort annorlunda som gjorde att de andra inte tyckte om henne.

Hon suckade och ändrade greppet hon hade på sin resväska. Den var rätt så tung eftersom den var fylld med en massa kläder, böcker och hennes dator. ”Det är väl bättre att du åker iväg och spenderar lite tid hos dina släktingar än att du sitter på ditt rum och glor på datorn hela dagarna.” Hade hennes pappa sagt innan han fortsatte att läsa sin tidning. Rose hade varit väldigt arg över att hennes föräldrar bara ville skicka iväg henne. Hon trodde det var en bestraffning för att hon var avstängd från skolan i två månader.

Hon gick längs korridoren med sina böcker, hennes nya telefon i handen och laptoppen i väskan. Hon skulle bara lämna en läxa och sen dra hem eftersom hon kände att hon inte behövde gå på sista lektionen. Hon kunde ändå läsa det kapitlet, de blivit tillsagda att läsa, hemma. Hon stannar upp när hon plötsligt hör röster och funderar på att gömma sig på toaletten. Men nej, hon tänker inte gömma sig och vara en fegis. Hon fortsätter gå och gänget som hon fruktar kommer gående mot henne. De tystnar och stirrar på henne. Precis när hon ska gå förbi så tar en utav tjejerna tag i hennes mobil och låter den falla till golvet. Rose ser sin nya Iphone spricka över hela skärmen och hon hör gänget bara skratta. ”Oj då. Jaja, nu kan du ju skaffa en riktig telefon och inte en icrap.” Sa en annan tjej med ett hånleende. Rose tittar upp på henne och det tar en sekund innan hon kastar en utav sina böcker mot henne som träffar hennes ansikte. Tjejen skriker till och håller för sin näsa medans de andra hoppar på Rose. Det skriks, hatiska ord flyger åt alla håll och kanter, medans de slår på varandra. Tillslut så känner Rose hus någon tar tag i henne och drar henne ifrån de andra. Det är deras lärare som stirrar ilsket på de allihop. ”Rektorn, nu!” Säger han strängt och de går alla lydigt mot rektorns kontor.

Rose sparka till en sten som låg på trottoaren. Visst fick alla inblandade avstängning, men hon fick det längsta. Bara för att den första tjejen fick en bruten näsa. Vem bryr sig? Hon vill ändå inte tillbaks till den skolan. Hon har till och med bett hennes mamma om att få byta skola och det ska de prata mer om när hon kommer hem. ”Men undertiden så kan du hjälpa din moster Anki. Hon har en häst som hon inte riktigt har tid med och hoppades att du ville hjälpa henne med honom.” Sa hennes mamma till henne.

Det var år sen Rose satt i en sadel och det var på en ponny som hennes moster Anki hade. Den gick bort för två år sen dock. Hon minns att hon gillade att rida, men när hennes moster och morbror beslöt sig om att flytta till Jorvik så blev det inget mer med det. Bara på lov när dom var och hälsa på, och sen blev hon för stor för den lilla ponnyn. Ridlektioner var det inte tal om heller för alla ridskolor som låg i närheten var alldeles för dyra.

”Borta vid brevlådan.” Sa Rose och de gick för att hämta den. ”Den är rätt så tung.” Sa hon när de skulle hjälpas åt att ta den upp för trapporna.

”Det går nog bra.” Sa Anki och de tog varsin sida av den. ”Gick resan bra?” Fråga hon när de hade fått upp den och gick in i huset. Rose nickade bara och tog av sig skorna och kepsen. ”Hoppas du har med dig alla ridkläder och så. Annars har vi många bra butiker här på Jorvik. Mer än vad som finns inne på fastlandet faktiskt.” Hennes moster gick in i köket för att göra iordning lite saft. ”Är du hungrig?” Fråga hon.

Rose följde med henne. ”Nej, jag åt på båten.” Svarade Rose och tittade runt lite. Det var inte mycket som har ändrats sen sist hon var här. ”Så vad är det för häst du har nu?” Frågade hon nyfiket.

Mostern log. ”En Quarter faktiskt. Lite konstigt, jag vet, men han va så charmig när jag såg honom på marknaden att jag inte kunde hålla mig från att köpa honom.” Berättade hon och gav Rose glaset. ”Han heter Armani. Vi kan gå och säga hej till honom sen när du har packat upp.” Rose nickade igen och drack saften. De hjälpte åt att bära hennes väska upp för trappan och in i det lilla gästrummet. ”Det är litet, men jag hoppas det inte känns för trångt.” Sa Anki när de la väskan i sängen.

”Det är okej.” Sa Rose och tittade runt. Hon behövde inget stort rum; hon satt i sängen ändå när hon läste eller surfade runt på datorn.

”Bra. Packa upp och så kan vi gå till stallet sen.” Sa hennes moster och lät henne vara ensam en stund. Rose satte sig ner på sängen och titta runt i det lilla rummet som skulle vara hennes i två månader. Det fanns en bokhylla som hon kunde ha sina böcker i och en garderob, och ett nattduksbord bredvid sängen med en lampa på. Hon öppnade väskan och plocka ut sin laptop först och satt den på nattduksbordet. Undertiden hon packade upp så funderade hon över sina känslor. Hon var ledsen över det som hänt, men hon kunde se det här som en ny början. Hon kunde vara mer självständig och kanske till och med skaffa nya vänner här på ön. Hon får helt enkelt lägga det gamla bakom sig, samla nytt mod och möta sitt nya liv med ett leende.